Malena Havenvid är docent och universitetslektor i Byggprojektledning vid KTH och har under de senaste tio åren bedrivit en stor del av sin forskning om lärande och innovation ur ett inter-organisatoriskt perspektiv i just byggbranschen. Sedan 2018 ingår hon i ProcSIBE och har därigenom gjort en förstudie kring samverkan och kunskapsintegration i sjukhusbyggprojekt.
Vad gör du i Procsibe? Jag har just avslutat en förstudie om samverkan och kunskapsintegration i sjukhusbyggprojekt. Förstudien gjordes för att skriva en forskningsansökan som nu genom finansiering från SBUF och CMB (Chalmers) gjort detta till ett eget forskningsprojekt som inkluderar forskare från KTH, Chalmers och Uppsala universitet. NCC är också en av huvudparterna i projektet och vi har dessutom en spännande referensgrupp bestående av olika entreprenörer, arkitekter, fastighetsförvaltare och branschorganisationer. Projektet, som kommer att pågå i två år, handlar om att undersöka hur samverkan (partnering) påverkar kunskapsintegration och erfarenhetsåterföring i sjukhusbyggnation. Detta är en välbehövlig studie i en tid då Sveriges landsting, fastighetsförvaltare och entreprenörer genomför ett stort antal byggprojekt, även kallat den andra sjukhusvågen, med målet att på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt bygga framtidens sjukhus. Upprustningen är omfattande och ställer höga krav på kunskap, kompetens och kapacitet hos branschens nyckelaktörer både på bygg- och beställarsidan. Men frågan är vilken aktör som har vilken kunskap, och om de olika kompetenser som krävs kommer fram, används och får möjlighet att integreras på ett effektivt sätt i projekten. I förstudien såg vi att det idag inte finns någon enskild aktör som kan påstås ta ett övergripande ansvar för kunskapshantering eller bedriver omfattande erfarenhetsåterföring kring vårdbyggandet i Sverige. Sedan den första sjukhusvågen under 70–80-talen har också landstingens byggnadsansvariga organisationer omvandlats till serviceorganisationer till de befintliga sjukhusen, vilket indikerar behovet av ett skifte i kompetens när de återigen behöver agera byggorganisationer. Kunskapen är med andra ord både decentraliserad och försvagad vilket skapar svårigheter för effektiv samverkan och kunskapsutveckling. Detta ska vi utreda vidare genom att studera ett antal avslutade och pågående sjukhusprojekt som praktiserar någon form av ökad samverkan mellan entreprenör och beställare. Datainsamlingen kommer att starta nu i vår och vi är ivriga att komma igång.
Som civilingenjör, vad tycker du är mest intressant med upphandling? För mig handlar upphandling om vad som sker i utbytet mellan företag och organisationer och detta har intresserat mig ända sedan grundutbildningen. Då tog jag en kurs i industriell marknadsföring vilket gav mig en första inblick i hur teknikutveckling och innovation behöver ses i kontexten av organisatoriska och ekonomiska förutsättningar där företagsrelationer spelar en avgörande roll för vad det enskilda företaget kan uppnå. Som civilingenjör har jag inte varit lika intresserad av teknik i sig självt som av tekniken i användning och därmed har teknikens kontext varit det som intresserat mig mest. Jag ser mig själv som en ”interaktionsforskare” med fokus på vad som sker i relationer mellan organisationer när det gäller teknisk och organisatorisk utveckling och i det spelar självfallet strategierna för upphandling och inköp en viktig roll.
Slutligen, vad händer härnäst för dig i Procsibe? Min koppling till ProcSIBE kommer fortsätta att vara forskningsprojektet kring samverkan och kunskap i sjukhusprojekt och jag är i flera skrivprocesser som bygger på förstudien som gjordes inom ProcSIBE. För mig är ProcSIBE ett väldigt relevant sammanhang där jag fortsättningsvis ser flera möjliga utbyten, samarbeten och ansökningsmöjligheter!
