Anna Kadefors är professor i fastighetsförvaltning på KTH och även gästprofessor på Chalmers, där hon var anställd fram till för tre år sedan. Hennes forskning har mest fokuserat på samverkan inom kontraktsrelationer i byggande och förvaltning. Ett annat forskningsområde är innovationsprocesser i byggandet, både hur byggherrar och fastighetsägare kan arbeta mer strukturerat med innovation och hur branschen kan dra nytta av forskningsbaserad kunskap. Tidigare har hon bland annat varit nationell koordinator för Sveriges Bygguniversitet, en samarbetsorganisation för de enheter som är kopplade till civilingenjörsprogrammen inom samhällsbyggnad vid de fyra stora tekniska högskolorna.

Vad gör du i ProcSIBE? Jag är projektledare för ProcSIBE, vilket innebär att jag är huvudansvarig för att hålla ihop helheten och följer upp att verksamheten uppfyller vad vi har lovat i ansökan. Exempelvis att forskningen täcker de områden vi har pekat ut och att vi kommunicerar och samverkar med aktörer i omvärlden. Jag organiserar olika möten, vi har telefonmöten en gång i månaden och träffas två gånger per år. Vi har också en referensgrupp som möts en gång per år. Ibland organiserar vi särskilda seminarier och i höstas tog vi fram en antologi. Sedan står samverkan med Trafikverket för en stor del av verksamheten och där ansvarar Per-Erik Eriksson för möten och kommunikation. Vi har också startat upp ett nordiskt samarbete mellan forskare som fokuserar på upphandling.
När det gäller branschutveckling medverkar jag i ISO-kommittén för att ta fram en standard för ledningssystem i samverkan och försöker vara med och skriva remisser och annat med fokus på upphandling i samhällsbyggandet. Upphandling ses ofta som lösningen på olika problem men det krävs kompetens och resurser på både beställar- och leverantörssidan och det kan ta tid att bygga upp. Dessutom är jag huvudhandledare för doktoranderna Lilly Rosander (samverkan i Trafikverkets projekt) och Jessica Molén (integrering av driftserfarenheter i upphandling) och biträdande handledare för Daniella Troje (sysselsättningskrav i upphandling). Det senaste året har jag jobbat mycket med ett internationellt projekt i samverkan med WSP och Skanska om klimatkrav i anläggningsprojekt.

Som forskare och projektledare, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Jag är intresserad av samarbete inom ramen för formella kontrakt – exempelvis har jag skrivit om förtroende och upplevelser av rättvisa i beställar-entreprenörrelationer. Incitament är också spännande, för där händer många gånger andra saker än man tänkt sig när de införs. Jag brukar ofta använda psykologiska teorier om beslutsfattande för att analysera samarbetsproblem.
Men med tiden har jag också blivit mer intresserad av vad som påverkar hur man upphandlar. Det är många olika kompetenser med olika fokus och språkbruk som ska samarbeta: projektledning, inköp, juridik och teknik, och man är inte alltid medveten om att det kan bli missförstånd. Dessutom kommer leverantörssidan in. Hur sker lärande i en så komplex kontext? Och hur ser kopplingen till offentlig förvaltning och policynivån ut? Generellt är det konstigt att det är så pass få som kan helheten när det är så stora summor det upphandlas för.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Just nu är vi i avslutningsfasen av projektet om klimatkrav och håller på att färdigställa en rapport och flera artiklar. Trafikverkssamarbetet och doktorandprojekten pågår också och vi planerar en doktorandkurs i ProcSIBE i höst. Och i början av maj är det en nordisk konferens om upphandling i Tallinn. Vi har också skrivit en artikel till den europeiska managementkonferensen EURAM i sommar om hur olika nya genomförandeformer i Sverige och Nederländerna påverkar innovation och effektivitet.