Mikael Granberg är professor i statsvetenskap vid Karlstads universitet och min forskning är huvudsakligen inriktad mot politisk styrning och organisering samt politiska processer i vid mening. Jag använder ofta ett ny-institutionellt perspektiv i studier av detta. En alltmer central fråga för mig är om samhällets befintliga organisation av policy- och politikskapande har förmåga att hantera nya samhällsutmaningar kopplade till exempelvis hållbar utveckling och ett förändrat klimat. Jag var en av de medsökande i den Formasansökan som beviljades och finansierade uppstarten och stora delar av ProcSIBE.

Vad gör du i Procsibe? Jag jobbar, tillsammans med Andreas Öjehag, inom den delstudie som fokuserar på kommunal upphandling. Vi har i detta arbete författat och publicerat en vetenskaplig artikel och några konferensbidrag. Jag var också, tillsammans med Jan Bröchner, redaktör för antologin ”Kolare upphandling”. I nuläget arbetar jag med att skriva på en ny artikel tillsammans med Andreas Öjehag och inom ProcSIBE diskuterar vi också bredare sampublicering. Vid Karlstads universitet pågår också datainsamling, där jag fungerar som ”bollplank”, med fokus på organisering av upphandling i kommuner fokuserat på enheter inom bygg. Utgångspunkten är kopplingen mellan upphandling och motståndskraft hos kommunerna i relation till framtida utmaningar (såsom ett förändrat klimat, strävan efter hållbar utveckling och resiliens).

Som statsvetare, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Jag har ett intresse av politisk styrning och organisering. Offentlig upphandling ökar i betydelse då en växande andel av den offentliga verksamheten bedrivs i icke-offentlig regi. Ur dessa perspektiv blir offentlig upphandling intressant och relevant för statsvetenskapen på många olika sätt. Ur ett styrningsperspektiv handlar det om det som ibland benämns som en trend från ”government” till ”governance”. Det vill säga en förändrad styrning som innefattar en intressant kombination av marknadsprinciper och byråkratiska regler. Upphandling innebär samtidigt en ny form av ”hård” statlig styrning genom regelverk, lagstiftning och ökade krav på kontroll (statens re-institutionalisering?). Ur ett organisatoriskt perspektiv är det intressant att se ökningen av enheter inom offentliga organisationer som är dedikerade till upphandling samt hur detta också innefattar en värderingsförskjutning från mer traditionella byråkratiska normer och värden i riktning mot mer marknadsmässig. Det är också intressant att studera vilka spänningar som uppstår mellan olika politiska/administrativa nivåer. Exempelvis mellan övernationella (EU) och nationella intressen och lokala intressen? Förhindrar nuvarande lagstiftning och regelverk en ”positiv” (lokalt definierad?) lokal utveckling på ett sätt som avgränsar det kommunala självstyret (genom att motverka anpassning till lokala mål och intressen)?

Slutligen, vad händer härnäst för dig i Procsibe? Nu när vi närmar oss slutfas kommer jag att delta i flera skrivprocesser med fokus på internationell vetenskaplig publicering.


Malena Havenvid är docent och universitetslektor i Byggprojektledning vid KTH och har under de senaste tio åren bedrivit en stor del av sin forskning om lärande och innovation ur ett inter-organisatoriskt perspektiv i just byggbranschen. Sedan 2018 ingår hon i ProcSIBE och har därigenom gjort en förstudie kring samverkan och kunskapsintegration i sjukhusbyggprojekt.

Vad gör du i Procsibe? Jag har just avslutat en förstudie om samverkan och kunskapsintegration i sjukhusbyggprojekt. Förstudien gjordes för att skriva en forskningsansökan som nu genom finansiering från SBUF och CMB (Chalmers) gjort detta till ett eget forskningsprojekt som inkluderar forskare från KTH, Chalmers och Uppsala universitet. NCC är också en av huvudparterna i projektet och vi har dessutom en spännande referensgrupp bestående av olika entreprenörer, arkitekter, fastighetsförvaltare och branschorganisationer. Projektet, som kommer att pågå i två år, handlar om att undersöka hur samverkan (partnering) påverkar kunskapsintegration och erfarenhetsåterföring i sjukhusbyggnation. Detta är en välbehövlig studie i en tid då Sveriges landsting, fastighetsförvaltare och entreprenörer genomför ett stort antal byggprojekt, även kallat den andra sjukhusvågen, med målet att på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt bygga framtidens sjukhus. Upprustningen är omfattande och ställer höga krav på kunskap, kompetens och kapacitet hos branschens nyckelaktörer både på bygg- och beställarsidan. Men frågan är vilken aktör som har vilken kunskap, och om de olika kompetenser som krävs kommer fram, används och får möjlighet att integreras på ett effektivt sätt i projekten. I förstudien såg vi att det idag inte finns någon enskild aktör som kan påstås ta ett övergripande ansvar för kunskapshantering eller bedriver omfattande erfarenhetsåterföring kring vårdbyggandet i Sverige. Sedan den första sjukhusvågen under 70–80-talen har också landstingens byggnadsansvariga organisationer omvandlats till serviceorganisationer till de befintliga sjukhusen, vilket indikerar behovet av ett skifte i kompetens när de återigen behöver agera byggorganisationer. Kunskapen är med andra ord både decentraliserad och försvagad vilket skapar svårigheter för effektiv samverkan och kunskapsutveckling. Detta ska vi utreda vidare genom att studera ett antal avslutade och pågående sjukhusprojekt som praktiserar någon form av ökad samverkan mellan entreprenör och beställare. Datainsamlingen kommer att starta nu i vår och vi är ivriga att komma igång.

Som civilingenjör, vad tycker du är mest intressant med upphandling? För mig handlar upphandling om vad som sker i utbytet mellan företag och organisationer och detta har intresserat mig ända sedan grundutbildningen. Då tog jag en kurs i industriell marknadsföring vilket gav mig en första inblick i hur teknikutveckling och innovation behöver ses i kontexten av organisatoriska och ekonomiska förutsättningar där företagsrelationer spelar en avgörande roll för vad det enskilda företaget kan uppnå. Som civilingenjör har jag inte varit lika intresserad av teknik i sig självt som av tekniken i användning och därmed har teknikens kontext varit det som intresserat mig mest. Jag ser mig själv som en ”interaktionsforskare” med fokus på vad som sker i relationer mellan organisationer när det gäller teknisk och organisatorisk utveckling och i det spelar självfallet strategierna för upphandling och inköp en viktig roll.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i Procsibe? Min koppling till ProcSIBE kommer fortsätta att vara forskningsprojektet kring samverkan och kunskap i sjukhusprojekt och jag är i flera skrivprocesser som bygger på förstudien som gjordes inom ProcSIBE. För mig är ProcSIBE ett väldigt relevant sammanhang där jag fortsättningsvis ser flera möjliga utbyten, samarbeten och ansökningsmöjligheter!


Jessica Molén, halvtidsdoktorand, vid KTH, inom Drift och underhåll i tidiga skeden i skolbyggnadsprojekt. På halvtid är jag konsult inom förvaltningsrådgivning med specialistkunskap avseende upphandling och Aff – Avtal för fastighetsförvaltning och service. I november 2019 gav jag ut min första bok, Allt om Aff. Den är tänkt att tjäna som en grundläggande lärobok om Aff-avtal, avsedd för alla som kommer i kontakt med Aff i arbetslivet, främst inom fastighetsbranschen. Mina syften i livet handlar om att få göra skillnad och påverka en positiv, hållbar utveckling på bred front.

Vad gör du i ProcSIBE? Mitt forskningsprojekt går ut på att undersöka hur kommuner tar tillvara driftkunskapen i designskedet i skolbyggnadsprojekt. Nyfikenheten på det här området bottnar i den tradition och kultur med vattentäta skott mellan bygg och fastighet, vilket (bland annat) skapar en svårighet att, på byggsidan, ta till sig erfarenhet och kunskap från förvaltningsfasen. I byggprojekt är projektbudgeten generellt det viktigaste målet (trots det korta tidsperspektivet), istället för att den utgör en avgränsning i projekt där hållbar drift och optimerade verksamheter (istället för byggnader), som genererar höga sociala värden på lång sikt, är självklara mål.

Vad tycker du är mest intressanta med upphandling? Min hjärtefråga handlar om att styra samhället mot en kunskap som leder till att vi spenderar skattemedlen rätt, alltså hållbart, ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. En nyckelfunktion för det är upphandling. Men i Sverige har vi en upphandlingslagstiftning som av många uppfattas som svår och snårig, vilket innebär att det inte skapas rätt grundförutsättningar för fokus på den goda affären. Det här leder till inköp och inköpsprocesser som kostar för mycket och som genererar en sämre kvalitet än önskat.

Det finns så mycket vi skulle kunna göra bättre om vi vågade och valde att inte tolka lagarna för snävt. Ofta får man ett gott förtroende som erfaren konsult i branschen, men att dessutom kunna påverka och upplysa samhället med forskningsresultat blir att angripa problemen från ett helt annat håll. Att dessutom jobba för att sammanföra kunskap mellan de komplexa branscherna bygg och fastighet, öppnar upp för tidigare dolda möjligheter till hållbarhet.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Jag gör mycket intervjuer för att samla in mer data om hur olika kommuner arbetar med och leder kunskapen i sina byggprojekt. Samtidigt skriver jag nu ihop delar av det jag fått fram, till en konferensartikel. Det är en del konferenser på gång och jag hoppas få chansen att lämna in bidrag till en eller fler av dem under året.


Johan Larsson är universitetslektor i Byggproduktion och teknik vid Luleå tekniska universitet och har under de senaste åren inriktat sin forskning på olika hur olika faktorer inom byggprocessen påverkar innovation och hållbarhet. Sedan 2016 ingår han i ProcSIBE och sedan 2018 fungerar han som biträdande projektledare för den nationella satsningen.

Vad gör du i Procsibe? Jag är delansvarig för flera av våra projekt som vi driver med Trafikverket, däribland Kvalitativ uppföljning av totalentreprenader och Uppföljning av innovationspiloter Baskontrakt väg. Båda dessa innefattar doktorander för vilka jag fungerar som handledare. Inom projekten följer vi främst genom intervjuer upp ett antal pågående och avslutade entreprenader för att kartlägga hur upphandlingarna har påverkat utfall i form av produktivitet och innovation. Jag tillammans med Per Erik Eriksson och Tina Karrbom Gustavsson har precis avslutat ett spännande projekt, Uppföljning av konsultuppdrag med fast arvode inom kategori planering och projektering, där vi genom en mix av kvantitativa och kvalitativa metoder har utvärderat utfallet av konsultuppdrag inom Trafikverkets verksamhet. Det har visat sig att ersättningsformen såväl som komplexitet och samverkan har stor betydelse för både genomförandet och utfallet av uppdragen. Slutrapporten är färdigställd (finns under publikationer på procsibe.se) och under våren kommer vi att skriva vetenskapliga artiklar baserat på resultaten.

Vad händer framöver inom Procsibe? Inom ProcSIBEs projektportfölj inryms i dagsläget ungefär 15 projekt inom både offentliga och privata verksamheter. Forskargruppen växer hela tiden och förnärvarande har vi runt 25 aktiva forskare varav 10 stycken är doktorander. Under början av detta år kommer flertalet av våra seniora forskare träffa våra nordiska grannar för att utbyta erfarenheter, speciellt inom området samverkan och samverkansupphandling. Slutligen skulle jag vilja ta tillfället och berätta att ProcSIBE gå också mot sitt slut (i alla fall i denna utformning) så under året kommer vi seniora forskare planera för avslutningen. Vi hoppas så klart att vi kan fortsätta denna satsning i någon form men i skrivande stund finns det inget bestämt. Många av våra forskningsprojekt är dock långa och kommer att fortgå även efter att pågågående Formasfinansieringen är slut.


Henrik Norinder är adjunkt vid Juridiska institutionen, Lunds universitet samt avdelningen för byggproduktion, LTH. Min undervisning och forskning kopplat till ProcSIBE rör offentlig upphandling och i viss mån entreprenadrätt inom ramen för byggproduktion. Jag deltog i forskningsprojektet ”Grön offentlig upphandling i transportsektorn” som lämnade sin slutrapport 2017.

Vad gör du i ProcSIBE? Inom ProcSIBE har jag varit verksam sedan 2018 och då arbetat främst med ett Trafikverket-finansierat projekt rörande egna referenser som kvalificeringsverktyg och mervärde, tillsammans med Stefan Olander. I övrigt har jag bistått forskargruppen med juridiska insikter samt undervisning i en pågående doktorandkurs.

Som jurist, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Inom ramen för ProcSIBE är det spännande att se hur rättsliga frågeställningar dyker upp inom de flesta forskningsprojekten och att vi har en mycket god miljö för hur även juridiken kan användas på ett stödjande och inte hindrande sätt. Jag har arbetat med offentlig upphandling både på universitet samt med juridisk rådgivning sedan 1991 och utvecklingen de senaste fem åren har varit intressant. För min del ser jag forskning om kontraktsteori inom byggproduktion som en mycket spännande möjlighet till bättre avtal.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Just nu arbetar jag med färdigställandet av rapporten om UppLev hos Trafikverket. Stefan Olander och jag tänker fortsätta med frågeställningarna kring UppLev som verktyg för bättre upphandlingar även under 2020.


Stefan Olander är docent i Byggproduktion vid Lunds Universitet sedan 2010. Stefan disputerade i ämnet Byggande och Arkitektur vid Lunds Universitet hösten 2006 och har sedan dess arbetat som Universitetslektor vid avdelningen för Byggproduktion. Avhandlingen behandlade intressentanalys vid planering och genomförande av bygg- och anläggningsprojekt. Då detta är kopplat till social hållbarhet har detta varit ett ämne som intresserat honom.

Vad gör du inom ProcSIBE? Jag har framförallt fokuserat på de sociala aspekterna av byggupphandlingar. Jag har genomfört en studie där vi undersökte i vilken utsträckning kommunala bostadsbolag använde sig av sociala krav i deras upphandlingar. Denna studie följdes upp av ett samarbete med Trafikverket avseende uppföljning av sociala krav i deras upphandlingar. I det projektet är jag huvudhandledare för en industridoktorand, Agnes Lindell, anställd på Trafikverket.

Med Trafikverket har jag även ett projekt kopplat till möjligheter och svårigheter att använda tidigare erfarenhet av leverantörer som kvalifikation eller mervärde vid kommande upphandlingar. Detta projekt genomförs tillsammans med Henrik Norinder vid Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet. Specifikt behandlar projektet hur Trafikverkets interna prestationsmätningsverktyg kan användas för detta syfte.

Vidare har jag ett projekt inom ProcSIBE tillsammans med Henrik Szentes, Byggproduktion Lunds Universitet, kring hur beställarorganisation lär sig och utvecklar sin upphandlingsprocess. Fokus ligger här på husbyggnadsaktörer, privata såväl som offentliga.

Som forskare vad tycker du är mest intressant med upphandling? När det gäller utveckling av byggprocessen och hur relationen mellan olika aktörer i processen fungerar ligger ett stort ansvar på beställaren. Det är ofta beställarens kravställning på produkt och process som bestämmer ramarna för hur ett byggprojekt genomförs. Upphandling är i detta sammanhang den process där denna kravställning hanteras. Det vill säga utan en effektiv och tydlig upphandlingsprocess försvåras ansträngningar avseende till exempel innovation och hållbarhet. Speciellt intressant tycker jag att kopplingen mellan juridik och process är, hur kan exempelvis beställare kreativt och innovativt agera inom det juridiska ramverket?

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Framförallt är det att avsluta de pågående projekten. Agnes doktorandprojekt är i sitt slutskede vilket ska resultera i en licentiatavhandling i början på 2020. Projektet avseende användningen Upplev som ett verktyg för att bedöma tidigare erfarenhet i upphandlingar är även detta i sitt slutskede, dock finns det förhoppning om en fortsättning där vi kan följa Trafikverkets implementering av detta arbetssätt. Vi fortsätter även projektet avseende lärande i upphandlingar där vi har fler intervjuer planerade. Denna studie planeras vara klar under våren 2020.


Sofia Lingegård är forskare vid KTH på Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik, SEED. Hennes forskning handlar om hållbara affärsmodeller och hållbar och cirkulär offentlig upphandling.

Vad gör du i ProcSIBE? Inom Procsibe har jag sedan 2016 arbetat med ett projekt med fokus på integrerade kontrakt, även kallade funktionsentreprenader. Genom att integrera projektering, produktion och underhåll i ett längre kontrakt, ibland upp till 20 år, finns potential för incitament för mer livscykeltänk och resurseffektivitet. Projektet har involverat projekt i Sverige som upphandlats av Trafikverket samt projekt i Nederländerna där Rijkswaterstaat varit beställare. Det finns nu en färdig rapport kring Trafikverkets projekt på Procsibes hemsida. Slutrapport Funktionsentreprenader Trafikverket

Jag har även arbetat i internationellt projekt i samverkan med WSP och Skanska om klimatkrav i anläggningsprojekt. Även för detta projekt finns det nu en slutrapport. Slutrapport IMPRES

Som forskare inom hållbarhet, vad tycker du är mest intressant med upphandling? En stor volym av produkter och tjänster köps in varje år via offentlig upphandling vilket gör att offentliga beställare har en stor möjlighet att påverka marknaden. Här ser jag en stor potential för offentliga beställare att påverka produktion och konsumtion och därigenom bidra till omställningen till ett hållbart samhälle.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Just nu arbetar jag med artiklar för de båda projekten jag har arbetat med. En artikel diskuterar vikten av interaktion och samarbeta mellan aktörer inom funktionsentreprenader. Den andra artikeln fokuserar på implementering av policy och kopplingen till klimatkrav i anläggningsprojekt.


Melissa Candel är doktorand vid KTH på institutionen för fastigheter och byggande. Hon ingår i ProcSIBE sedan 2018 och har under denna tid forskat kring implementering av hållbarhetskrav som ställs av kommuner för byggandet av nya bostäder i stadsutvecklingsprojekt.

Vad gör du i ProcSIBE? I ProcSIBE ingår jag i projektet Upphandling för hållbart stadsbyggande där jag forskar om hur kommuner och byggherrar arbetar tillsammans kring hållbarhetskrav. I en fallstudie av en etapp i Norra Djurgårdsstaden, ett stadsutvecklingsprojekt i Stockholm, samlar jag empiri tillsammans med Susanna Hedborg Bengtsson genom intervjuer, observationer och dokument. Här följer jag byggherrarna och kommunen under faserna som föregår upphandling.

Vad tycker du är mest intressant med upphandling? Jag är mest intresserad av hur förutsättningarna för upphandling i byggprojekt skapas. Vad är det för incitament som driver byggherrar och kommuner i denna process? Det är spännande att följa diskussioner om problem och konflikter som uppstår för att se hur dessa privata och offentliga aktörer förstår och anpassar sig till varandra. Sen är det såklart väldigt kul att forska om någonting som är så centralt för hållbar utveckling i byggbranschen.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Just nu vidareutvecklar jag två konferensartiklar för att få dem publicerade i akademiska tidskrifter. En av artiklarna beskriver byggherrarnas förståelse för hur staden påverkar deras projekt och möjligheter för upphandling. I den andra artikeln som skrivs med Tina Karrbom Gustavsson och Per-Erik Eriksson följer vi förhandlingar som uppstår när flera byggherrar försöker ändra eller ta bort ett krav som ställts av en kommun. Utöver detta så förbereder jag nu min licentiat avhandling.


Jan Bröchner är nyemeriterad professor i byggandets organisering vid Chalmers. Utöver forskning om facilities management har han intresserat sig för innovationer och produktivitet, och på senare tid har han engagerat sig i att följa upp Göteborgs satsning på snabbare planprocesser för bostadsbyggandet. Han har sedan länge hållit på med upphandlingsforskning och har några praktiska erfarenheter av att handla upp underentreprenörer och stambyte i flerbostadshus.

Vad gör du i ProcSIBE? Tillsammans med Johan Silfwerbrand (KTH) har jag grävt ner mig i grundläggande frågor om funktionskrav i vägentreprenader – något som har betydelse för innovationer. Och tillsammans med Mikael Granberg (Karlstad) har jag varit redaktör för ProcSIBEs antologi ”Klokare upphandling”. Nu försöker jag också att hjälpa till med att planera ProcSIBEs nationella doktorandkurs i byggupphandling.

Som forskare, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Här möts näringsliv och offentlig sektor på ett spännande sätt, där neutrala insatser från högskolornas sida är ett motgift mot myter och lobbyism. Jag brukar leta efter upphandlingsfrågor där ekonomisk teori kan vara nyttig, exempelvis när det gäller tilldelningskriterier.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Vi håller på med ett artikelmanus om funktionskrav i upphandlingar – hur gör man för att förutsäga långtidsegenskaper hos innovativ teknik, och vilken roll spelar det för sättet att ställa krav? Doktorandkursen känns också som en viktig uppgift.


Anna Kadefors är professor i fastighetsförvaltning på KTH och även gästprofessor på Chalmers, där hon var anställd fram till för tre år sedan. Hennes forskning har mest fokuserat på samverkan inom kontraktsrelationer i byggande och förvaltning. Ett annat forskningsområde är innovationsprocesser i byggandet, både hur byggherrar och fastighetsägare kan arbeta mer strukturerat med innovation och hur branschen kan dra nytta av forskningsbaserad kunskap. Tidigare har hon bland annat varit nationell koordinator för Sveriges Bygguniversitet, en samarbetsorganisation för de enheter som är kopplade till civilingenjörsprogrammen inom samhällsbyggnad vid de fyra stora tekniska högskolorna.

Vad gör du i ProcSIBE? Jag är projektledare för ProcSIBE, vilket innebär att jag är huvudansvarig för att hålla ihop helheten och följer upp att verksamheten uppfyller vad vi har lovat i ansökan. Exempelvis att forskningen täcker de områden vi har pekat ut och att vi kommunicerar och samverkar med aktörer i omvärlden. Jag organiserar olika möten, vi har telefonmöten en gång i månaden och träffas två gånger per år. Vi har också en referensgrupp som möts en gång per år. Ibland organiserar vi särskilda seminarier och i höstas tog vi fram en antologi. Sedan står samverkan med Trafikverket för en stor del av verksamheten och där ansvarar Per-Erik Eriksson för möten och kommunikation. Vi har också startat upp ett nordiskt samarbete mellan forskare som fokuserar på upphandling.
När det gäller branschutveckling medverkar jag i ISO-kommittén för att ta fram en standard för ledningssystem i samverkan och försöker vara med och skriva remisser och annat med fokus på upphandling i samhällsbyggandet. Upphandling ses ofta som lösningen på olika problem men det krävs kompetens och resurser på både beställar- och leverantörssidan och det kan ta tid att bygga upp. Dessutom är jag huvudhandledare för doktoranderna Lilly Rosander (samverkan i Trafikverkets projekt) och Jessica Molén (integrering av driftserfarenheter i upphandling) och biträdande handledare för Daniella Troje (sysselsättningskrav i upphandling). Det senaste året har jag jobbat mycket med ett internationellt projekt i samverkan med WSP och Skanska om klimatkrav i anläggningsprojekt.

Som forskare och projektledare, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Jag är intresserad av samarbete inom ramen för formella kontrakt – exempelvis har jag skrivit om förtroende och upplevelser av rättvisa i beställar-entreprenörrelationer. Incitament är också spännande, för där händer många gånger andra saker än man tänkt sig när de införs. Jag brukar ofta använda psykologiska teorier om beslutsfattande för att analysera samarbetsproblem.
Men med tiden har jag också blivit mer intresserad av vad som påverkar hur man upphandlar. Det är många olika kompetenser med olika fokus och språkbruk som ska samarbeta: projektledning, inköp, juridik och teknik, och man är inte alltid medveten om att det kan bli missförstånd. Dessutom kommer leverantörssidan in. Hur sker lärande i en så komplex kontext? Och hur ser kopplingen till offentlig förvaltning och policynivån ut? Generellt är det konstigt att det är så pass få som kan helheten när det är så stora summor det upphandlas för.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Just nu är vi i avslutningsfasen av projektet om klimatkrav och håller på att färdigställa en rapport och flera artiklar. Trafikverkssamarbetet och doktorandprojekten pågår också och vi planerar en doktorandkurs i ProcSIBE i höst. Och i början av maj är det en nordisk konferens om upphandling i Tallinn. Vi har också skrivit en artikel till den europeiska managementkonferensen EURAM i sommar om hur olika nya genomförandeformer i Sverige och Nederländerna påverkar innovation och effektivitet.

Finansiering

Medverkande lärosäten