Anna-Therése Järvenpää, doktorand vid Luleå tekniska Universitet sedan april 2017 inom ämnet Byggproduktion och teknik. Hon har tidigare arbetat som upphandlare i cirka 10 år inom offentlig sektor (kommunal och statlig) innan hon började doktorera.

Vad har hänt sedan sist?

Oj, det är 1 ½ år sen jag var månadens forskare, så det har hänt en del! Jag har gjort min licentiat-avhandling och presenterat den för ett år sedan. Förutom den så har fokus varit på att skriva ner resultat från all data jag har samlat in. Jag har gjort så kallade ”snapshot”-datainsamlingar tidigare, där jag intervjuat ett antal personer om läget i olika projekt men utan att följa de under en längre tid. Men efter min lic har jag istället fokuserat mer på två specifika väg-projekt i Sverige genom longitudinella studier, dock har covid-situationen gjort att jag inte kunnat vara på plats som det var tänkt. Nu har jag cirka ett år kvar av min doktorandtid och fokus framåt är skrivande, både artiklar och ”kappa”.

Licentiat-avhandlingen handlade om strategi-implementeringen av två innovationsfrämjande åtgärder som Trafikverket har gjort (totalentreprenader och få in utländska entreprenörer på den svenska infrastruktur-marknaden). Min doktorsavhandling kommer fokusera mer på Trafikverkets roll som beställare av infrastrukturprojekt, främst hur beställaren agerar och främjar innovation – ett väldigt spännande och intressant område!

Procsibe är på väg mot sitt slut, hur tänker du arbeta vidare med din forskning?

Jag hoppas ju att ProcSIBE kommer att leva kvar, fastän i en annan form. Vi doktorander inom nätverket har etablerat ett bra kontaktnät, så jag hoppas vi kan fortsätta hålla igång den. Förutom doktoranderna inom nätverket så jag har ju fått lära känna seniora forskare på andra lärosäten än LTU, vilket känns väldigt värdefullt. ProcSIBE löper ut i år medan jag har en inteisiv tid framför mig i slutförandet avavhandlingen, så det är mycket att göra, både artiklar men även skriva slutrapport för mitt delprojekt om totalentreprenader. Jag har inga färdiga planer för vad jag ska göra sen, så jag får nog hoppa över att svara direkt på den frågan.


Lilly Rosander doktorand på KTH. Lilly är aktuell med sitt mittseminarium vilket signalerar att hon nu passeat halvvägs till doktor. Detta gör det spännande att höra hennes reflektioner om forskning och framtid.

Vad har hänt sedan sist?

Tiden har gått fort! Jag är nu halvvägs i min doktorandutbildning, med mittseminarium 24 mars, vilket känns som en viktig milstolpe. Det är kul att kunna titta tillbaka och samla ihop det jag åstadkommit under snart tre år på KTH. Sedan sist har jag således fortsatt med mitt doktorandarbete, som är en del av ProcSIBEs projekt ”Samverkan i infrastrukturprojekt – uppföljning av Trafikverkets samverkansentreprenader”. Trafikverket är en spännande beställarorganisation och mer forskning om samverkan bör ta ett steg tillbaka och försöka förstå hur organisationerna bakom projekten påverkar implementeringsprocessen. Mitt fokus har därför varit att försöka studera implementeringsprocessen av Samverkanskontrakt med tidig entreprenörsmedverkan utifrån både ett projekt-, organisation- och sektorperspektiv. Jag har följt sju projekt och samlat erfarenheter från både entreprenören och beställarens representanter. I höstas publicerade jag tillsammans med mina handledare Anna Kadefors och Per-Erik Eriksson en omfattande delrapport som redogjorde för alla de sju projekt på Trafikverket som jag har fått förmånen att följa. Resultatet visar att det ofta finns stora fördelar med att upphandla entreprenören tidigt men också att både beställaren och entreprenören behöver bli bättre på att förbereda sina medarbetare och stödja implementeringen i projekt.

Parallellt med mina egna doktorandstudier har jag också haft förmånen att lära känna många andra doktorander och forskare i ProcSIBE. Som doktorand är det väldigt givande att kunna diskutera och fundera tillsammans med andra. ProcSIBE har gett oss doktorander en forskarmiljö där vi har haft möjlighet att utvecklas tillsammans och ta del av forskning som berör upphandling i byggsektorn på olika sätt och från olika perspektiv.

ProcSIBE är på väg mot sitt slut, hur tänker du arbeta vidare med din forskning?

Mitt arbete är som sagt bara till hälften klart, så det finns mycket kvar att göra. Jag märker att intresset för samverkanskontrakt är stort i branschen och många är intresserade av våra resultat. En fråga som väckt mitt intresse är därför hur vi ser till att resultaten och kunskapen om samverkanskontrakt kommer branschen till godo. Framöver kommer jag därför dyka djupare i frågor som handlar om hur byggsektorn kan lära sig från de många erfarenheter som faktiskt finns i branschen. För min del kommer det exempelvis handla om att titta närmare på hur lärandet sker mellan de samverkanskontrakt med tidig entreprenörmedverkan projekt jag studerat.

Den kreativa stämning som ProcSIBE bidragit med kommer förhoppningsvis att leva kvar i form av samtal och diskussioner med kollegor och andra som jag knutit kontakt med under åren i ProcSIBE.


Susanna Hedborg Bengtsson, doktorand på KTH. Hon har haft ett produktivt 2020 med flera vetenskapliga publikationer vilket gör det extra aktuellt att höra hennes tankar om sin forksning och framtida engagemang.

Vad har hänt sedan sist?

Jag har fortsatt med min forskning kring upphandling inom stadsutvecklingsområden, inom ramen för ProcSIBE projektet Upphandling för hållbart stadsbyggande. Från att ha fokuserat på bygglogistik inom stadsutveckling och hur byggherrarna kan påverkar det genom sina upphandlingsstrategier, så har jag dykt djupare ner i byggherrarnas relation mellan varandra. Där gemensam bygglogistik är ett exempel på när byggherrar som utför parallella projekt kommer att påverka varandra. Min forskning efter licentiatexamen har därmed gått mot att förstå byggherresamverkan i multiprojektmiljöer, så som stadsutvecklingsprojekt. Det jag finner intressant med relationerna som uppstår mellan byggherrar är att det inte är kontraktsdrivna utan horisontella och initialt även informella. Detta gör jag genom att studera hur byggherrar bygger upp gemensamma rutiner mellan sina projekt, för att hantera sina horisontella beroenden.

Inom detta arbete har jag hittills publicerar två artiklar tillsammans med mina handledare, Tina Karrbom Gustavsson och Per-Erik Eriksson: ”Developing a neighbourhood: exploring construction projects from a project ecology perspective” och ” Organisational routines in multi-project contexts: coordinating in an urban development project ecology”. Dessa artiklar riktar sig mot byggledning and projektstudier. Vidare har jag precis påbörjat arbetet med att sammanställa mina färdiga och pågående artiklar till en sammanläggningsavhandling, med planen att disputera under 2022.

ProcSIBE är på väg mot sitt slut, hur tänker du arbeta vidare med din forskning?

Under den närmaste tiden så kommer jag att fokusera på att få färdigt min avhandling inför disputation. Parallellt med detta har jag även påbörjat en ny empiriskt studie, som ska gräva djupare i hur rutiner skapas och uppföljs inom och mellan projekt. Det gör jag genom att via möten och intervjuer följa hur rutiner för upphandling tas fram inom en stor offentlig beställare, samt planerar även att under närmaste året intervjua inköpare och projektledare kring hur rutinerna utförs när den faktiska upphandlingen äger rum och hur detta påverkar projektprocessen.


Tina Karrbom Gustavsson, professor på KTH ger sina reflektioner kring ProcSIBE och hennes arbete lägligt inför jul. Det var ett tag sedan Tina var vår månadens forskare och det har hänt en del sedan sist.

Vad har hänt sedan sist?

Jag har haft förmånen att lotsa flera doktorander mot examen, antingen i rollen som huvudhandledare eller bihandledare. Att som handledare se sina doktorander lägga fram och försvara sina avhandlingar är bland det bästa som finns. Det är en härlig blandning av nervositet, fördjupning, reflektion och utvecklingskraft. Ett par av dem som tagit lic-examen under de senaste två åren är Susanna Hedborg Bengtsson och Melissa Candel. Båda dessa doktorander har skrivit om upphandling i Norra Djurgårdsstaden, om än ut lite olika aspekter.

Jag har också, som sig bör efter ett par år in i ett forskningsprojekt, börjat publicera artiklar. I år har det blivit hela fem accepterade artiklar i vetenskapliga tidskrifter med koppling till ProcSIBE. Det är fantastiskt att vår forskning får sådan spridning.

Eftersom jag undervisar en hel del, har jag också haft möjlighet att väva in kunskaper och erfarenheter om upphandling i vår grundutbildning på KTH. Det kommer säkert att märkas att de civilingenjörer som går ut från KTH de närmaste åren är boostade med mycket kunskap om just upphandling.

ProcSIBE är på väg mot sitt slut, hur tänker du arbeta vidare med din forskning?

Det finns fortfarande mycket kvar att göra, och tur är väl det. Vi har varit framgångsrika i att bygga vidare genom att söka och erhålla nya forskningsprojekt. Jag har t ex en ganska ny doktorand, Klara Granheimer, som jag ser fram emot att arbeta mycket med de kommande åren. Hennes projekt handlar om konsultupphandling med fokus på offentlig upphandling av planerings- och projekteringsuppdrag. Dessutom är andra doktorander på upploppet nu och då är det mycket arbete både för doktorand och handledare. Andreas Ekeskärsom som studerar bygglogistik är en av dem som vi planerar ska ta examen under nästa år.


Daniella Troje nybliven doktor vid Chalmers var en av de första forksare ut i vår serie med månadens forskare. Eftersom hon nyligen försvarade sin avhandling vill vi höra hur hon mår och ser på framtiden.

Vad har hänt sedan sist?

Sedan jag la fram min licentiatavhandling under våren 2018 har det varit en händelserik tid för mig, speciellt nu under hösten 2020. I oktober försvarade jag min doktorsavhandling, där jag haft mikroperspektiv på social upphandling där jag fokuserat på att studera sysselsättningskrav i upphandling (sysselsättningskrav ämnar skapa arbetstillfällen och praktikplatser för långtidsarbetslösa invandrare, unga och funktionsvarierade). Avhandlingen handlar om hur dessa komplexa krav påverkar byggbranschen, dess organisationer och individer i det dagliga arbetet.

Genom det arbete jag gjort inom ProcSIBE i fem år hoppas jag ha kunnat bidragit med mer insikt i detta något underforskade fenomen, samt att påvisat konkreta områden där praktiker måste ändras för att organisationer skall kunna jobba med sysselsättningskrav på ett mer effektivt sätt, som maximerar effekten av de sociala värdena. Mina resultat visar att aktörers roller, identiteter och arbetspraktiker ändras när man arbetar med sysselsättningskrav och de praktikanter som anställs genom kraven. Många måste gå utanför sin roll för att kunna jobba med praktikanterna. Identiteter ändras också från att vara någon som bygger till att också bli någon som tar hand om andra. Överlag är viljan stor att arbeta med sysselsättningskrav och praktikanterna, men många upplever att de saknar resurser och kunskapsutbyte med andra. För att överkomma detta skapar man egna lokala praktiker för att hantera kraven och praktikanterna. Jag har också funnit att aktörer som jobbar med och kring sysselsättningskrav utför olika typer av institutionellt arbete, och att praktikanter också utför institutionellt arbete på grund av de är främmande i den institutionella miljön, men att de är omedvetna om det.

Jag hoppas att min forskning leder till ett ökat intresse att studera social upphandling, samt ett ökat intresse att studera fenomen som bryter mot den institutionella miljön i allmänhet. Jag hoppas att aktörer som arbetar med eller vill arbeta med sysselsättningskrav kan se vad som behöver ske för att sysselsättningskrav inte skall bli en trend man snabbt glömmer. Jag hoppas också att de kan se möjligheterna med att ändra sina arbetssätt och därigenom öka både kommersiella värden samt sociala värden på samma gång.

Procsibe är på väg mot sitt slut, hur tänker du arbeta vidare med din forskning?

Det har varit mycket givande för mig att arbeta i ProcSIBE under min doktorandtid. Det har gett mig ett sammanhang samt värdefulla utbyten med andra forskare, som jag annars kanske inte hade haft möjligheter att jobba med. De kommande sex månaderna kommer jag att fortsätta jobba på Chalmers med de artiklar jag har i pipelinen, samt försöka spinna vidare på de resultat jag kommit fram till i avhandlingen och omsätta de resultaten i nya artiklar. Från och med mars upphör min anställning på Chalmers, och det blir således dags för mig att hitta nya utmaningar på annat håll. Oavsett var jag hamnar så hoppas jag att kunna fortsätta studera sociala hållbarhetsfrågor på ett eller annat sätt.


Andreas Öjehag-Pettersson lektor i statsvetenskap vid Karlstads universitet var först ut i vår serie med månadens forskare. Eftersom det var ett tag sedan passar vi på att höra med honom hur han utvecklat sin forskning och delaktighet inom Procsibe.

Vad har hänt sedan sist?

Tiden går ju fort, men på de här två åren har faktiskt ganska mycket hänt. Jag har varit ansvarig för det vi kallar kommunstudien och den har vi i en mening ”avslutat” och i en annan mening ”börjat om”. Med det menar jag att vi utifrån de resultat och publikationer vi gjort i den första studien påbörjat en mindre uppföljande studie där vi genomför intervjuer och besök i andra kommuner med delvis nya frågor. Det handlar fortfarande om organisering av upphandlingsfunktioner, men den här gången med ett lite mer uttalat fokus på politikens ganska långt gångna ambitioner med upphandling som verktyg för att åstadkomma olika typer av förändring. Den som läser den nationella upphandlingsstrategin inser ju ganska snabbt att det är en diger lista på effekter som politiken hoppas kunna få till genom just upphandling. Innovation, tillväxt, social hänsyn och reducerad klimatpåverkan är bara några politiska mål som pekas ut där. Vi tittar nu särskilt på frågor om klimatförändring och hur upphandlare, upphandlingschefer och andra inblandade tjänstepersoner ser på sina möjligheter att ta hänsyn till det i sitt vardagliga arbete.

Utöver det tycker jag också att det varit väldigt kul att vi inom Procisbe arbetat aktivt med forskarutbildning för våra doktorander. Vi satte samman en doktorandkurs med olika perspektiv på upphandling och jag tycker det var ett roligt arbete. Utöver det har jag också haft specialkurser med några av doktoranderna i vetenskapsteori. Jag tycker om utbytet mellan forskning och undervisning i alla sammanhang, men särskilt i forskarutbildning blir det ju väldigt påtagligt hur de båda aspekterna av mitt jobb berikar varandra. Vi har verkligen duktiga doktorander inom ProcSIBE som bedriver spännande forskning!

Procsibe är på väg mot sitt slut, hur tänker du arbeta vidare med din forskning?

Ja, det är ju på sitt sätt tråkigt att projektet ProcSIBE är på väg att avslutas, men först av allt ska det bli kul att få jobba en del med att kommunicera våra resultat till olika intressenter. Vi planerar olika workshops och även om det är lite speciella förutsättningar i och med pandemin så tror vi att det kommer bli spännande för alla inblandade.

Själv ska jag också färdigställa ytterligare ett artikelmanus och avsluta intervjuer för den utvidgade kommunstudien jag nämnde ovan. Det materialet kommer jag ju ha med mig bortom ProcSIBEs avslut så att säga. Jag hoppas kunna skriva artiklar baserat på det under nästa år. Slutligen har jag också flera olika idéer för nya forskningsprojekt baserat på det som jag och andra gjort här i Procsibe. Förhoppningsvis kan jag hitta sätt att få dem finansierade, men det brukar kunna ta ett tag. Jag är dock säker på att jag vill fortsätta forska om upphandling, gärna i anslutning till hur det offentliga använder konsulter i olika sammanhang. Det tycker jag som statsvetare är särskilt spännande eftersom det så påtagligt förändrar tjänstemannarollen.


Klara Granheimer är industridoktorand sedan slutet av 2019. Hon är anställd av Trafikverket och bedriver doktorandstudier på KTH. Sedan fyra år tillbaka har hon varit anställd på Trafikverket, först som trainee och sedan som inköpare/upphandlare av entreprenader och tekniska konsulttjänster. Hon har även deltagit i arbeten kring Trafikverkets affärsstrategi för upphandling av entreprenader och tekniska konsulttjänster.

Vad gör du i ProcSIBE? Min studie handlar om upphandling av tekniska konsulttjänster, främst planläggning och projektering inom anläggning. Trafikverket står för finansieringen och den sträcker sig i dagsläget fram till en licentiatexamen. Jag håller i detta nu på med att analysera resultaten från andra delen av studien, intervjustudien. Under våren och sommaren har jag intervjuat chefer på Trafikverket och från olika konsultbolag, för att höra deras syn på konsultaffären. Teman som berörts är kontraktstermer, upphandlingsstrategier och samarbete mellan beställare och konsult. Tanken är att det empiriska materialet ska utmynna i både vetenskapliga texter och en branschartikel. Dessutom ska jag tillsammans med min huvudhandledare, Tina Karrbom Gustavsson, presentera resultaten från intervjustudien för branschen på Samhällsbyggnadsdagarna nu i oktober. Under den första delen av min studie, litteraturstudien, visade det sig att upphandling av tekniska konsulttjänster, till skillnad från upphandling av entreprenader, erhållit avsevärt mindre uppmärksamhet i akademiska studier. Jag har också fått höra under mina intervjuer att de som arbetar praktiskt med just dessa frågor, verkligen välkomnar och ser ett stort behov av forskningsbaserad kunskap inom upphandling av tekniska konsulttjänster. Att det finns en efterfrågan på min studie är såklart jätteinspirerande! Förhoppningen är att min studie ska bidra till ny kunskap och förståelse kring upphandling av tekniska konsulttjänster, som kan fungera som stöd i den fortsatta utvecklingen av konsultaffären.

Som civilekonom, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Inköp har intresserat mig ända sedan grundutbildningen. Att det blev inköp inom offentlig sektor var dock en ren slump, då jag sökte och fick en plats på Trafikverkets traineeprogram. Det jag framförallt tycker är spännande är de oerhörda volymerna som offentlig sektor årligen upphandlar för och utmaningarna som omgärdar själva arbetet kring en upphandling. Upphandling är komplext. Att därför kunna få bidra med lite mer förståelse och kunskap på området, som förhoppningsvis kan vara med och påverka hur skattemedlen kan komma att användas i framtiden, känns väldigt inspirerande!

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Nästa steg för mig är en fallstudie, där jag kommer välja ut ett antal kontrakt/konsultuppdrag att studera lite mer ingående. Sen ser jag fram emot utvecklande och inspirerande dialoger med andra forskare på liknande områden inom ProcSIBE.


Henrik Szentes är forskare och lärare på deltid på Lunds Universitet, med inriktning mot organisering, ledarskap och beslutsfattande. Huvudsysslan är att driva egen konsultverksamhet kring samma områden, med extra fokus på stora komplexa projekt. När jag 2010 efter drygt 15 år i olika ledarroller påbörjade doktorandstudier så kom drivkraften ur reflektioner kring mitt eget ledarskap och en stor nyfikenhet på hur organisationer fungerar över tid.

Vad gör du i ProcSIBE? Tillsammans med Stefan Olander genomför jag en studie av hur upphandlande organisationer utvecklar sin upphandlingsförmåga över tid. Vi intervjuar ett antal byggherrar som kontinuerligt genomför upphandlingar för att se och förstå vad de definierar som en lyckad upphandling, men framför allt hur de arbetar med att åstadkomma lyckade upphandlingar över tid. Tanken är att korsbefrukta idéer kring ”den lärande organisationen” med litteratur inom upphandling- och inköpsområdet, och på det viset bidra till ökade kunskaper inom området.

Vad tycker du är mest intressant med upphandling? Det är mycket av förutsättningarna för om ett projekt ska lyckas eller inte som sätts redan i upphandlingen. I mina konsultuppdrag, inte minst när jag har rollen som partneringledare, så är det tydligt att ”som man bäddar får man ligga”. Ju bättre transparens, enkelhet och tydlighet i upphandlingsarbetet desto lättare är det att få till den kommunikation och anda som behövs för ett lyckat genomförande. Det är därför helt avgörande att inte minst samhällsbyggnadssektorn aktivt arbetar med att utveckla kunskap, förmåga och processer kring upphandling.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i ProcSIBE? Vi håller just nu på att analysera våra intervjuer, och målet är att redovisa resultaten i form av en vetenskaplig artikel eller konferensbidrag, samt en populärvetenskaplig artikel i lämplig branschtidskrift. Det är en annan hjärtefråga för mig, att nå ut med forskningsresultaten även till de som arbetar utanför akademin.


Pernilla Gluch är professor i projektbaserad organisation, Teknikens ekonomi och organisation vid Chalmers Tekniska Högskola, där hon studerar förändringsåtgärder i projektintensiva verksamheter med fokus på hållbarhet och organisation.

Vad gör du i Procsibe? Jag var en av de forskare som engagerades tidigt i Procsibe där jag i huvudsak arbetat tillsammans med Daniella Troje inom en delstudie om social upphandling och då med särskilt fokus på sysselsättningskrav i upphandling. I projektet har vi undersökt organisatoriska effekter från social upphandling. Vi har tillsammans skrivit och publicerat flera vetenskapliga artiklar och konferensbidrag. Nu senast publicerade vi en vetenskaplig artikel med titeln ‘Populating the social realm: new roles arising from social procurement’. Artikel, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften ’Construction Management and Economics’, lyfter fram uppkomsten av en ny professionell roll för att hantera social upphandling i bygg- och fastighetsförvaltning. Genom en omfattande intervjustudie har vi undersökt vem som får/tar rollen, hur de i samspel med omgivningen definierar rollen, hur de sedan skapar organisatoriskt utrymme för den och dess uppgifter, samt vilka arbetsuppgifter de utför och varför. Nya arbetssätt relaterat till sysselsättningskrav är föremål för ytterligare en artikel som vi presenterat på konferens där den vann priset “Best Paper on Social Impact” och som vi nu har arbetat vidare med och skickat till en vetenskaplig tidskrift. Artikeln som bygger på intervjuer av individer som fått en praktikplats genom sysselsättningskrav eller de i byggprojekt eller förvaltning som handlett dessa, visar att det finns ett stort socialt engagemang och vilja att bidra till en större samhällsnytta. Förbättrad laganda, stolthet över det egna företagets ansvarskänsla och en individuell tillfredsställelse att göra gott genom att hjälpa någon är några positiva effekter. Ökad kravställningen, känslan att inte räcka till när ytterligare en uppgift läggs på en redan stressig arbetssituation, bristen på stödresurser och rutiner runt anställningen, samt bristen på uppföljning av hur det gått för praktikanten efter praktikanställningen tillhör de negativa. Ytterligare utmaning låg i den upplevda förväntningen att både vara en god yrkesutövare i sin bygginriktade roll och samtidigt verka i en ny roll som påminner om en socialarbetares.

Som organisationsforskare, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Jag har ett generellt intresse av hur samhällsbyggnadssektorn agerar när de ställs inför större utmaningar som kräver en högre grad av förändring av sociala strukturer, professionella roller och tillvägagångssätt. Social hållbarhet och social upphandling är just en sådan utmaning där inblandade aktörer behöver tänka annorlunda mot hur de vanligtvis gör. Ur ett organisatoriskt perspektiv är det intressant att se hur företag och organisationer väljer att organisera sig men också den maktförskjutning som sker när en ny institutionell logik utmanar etablerade institutioner, där samhällsbyggandssektorn är särskilt intressant pga av att den på industrinivå är starkt institutionaliserad genom regler och traditionella roller samtidigt som de temporära projekten medger en hög grad av flexibilitet. Det som är intressant är att studera de spänningar som uppstår mellan dessa olika nivåer samt vilka aktörer som lyckas röra sig mellan och överbrygga dem.

Slutligen, vad händer härnäst för dig i Procsibe? Slutfasen i Daniellas avhandlingsarbete där jag är hennes huvudhandledare samt hennes doktorsdisputation som är planerad till hösten, så mycket arbete läggs nu i att stötta henne i det arbetet. Sedan blir hon världens första Procsibe doktor!


Mikael Granberg är professor i statsvetenskap vid Karlstads universitet och min forskning är huvudsakligen inriktad mot politisk styrning och organisering samt politiska processer i vid mening. Jag använder ofta ett ny-institutionellt perspektiv i studier av detta. En alltmer central fråga för mig är om samhällets befintliga organisation av policy- och politikskapande har förmåga att hantera nya samhällsutmaningar kopplade till exempelvis hållbar utveckling och ett förändrat klimat. Jag var en av de medsökande i den Formasansökan som beviljades och finansierade uppstarten och stora delar av ProcSIBE.

Vad gör du i Procsibe? Jag jobbar, tillsammans med Andreas Öjehag, inom den delstudie som fokuserar på kommunal upphandling. Vi har i detta arbete författat och publicerat en vetenskaplig artikel och några konferensbidrag. Jag var också, tillsammans med Jan Bröchner, redaktör för antologin ”Kolare upphandling”. I nuläget arbetar jag med att skriva på en ny artikel tillsammans med Andreas Öjehag och inom ProcSIBE diskuterar vi också bredare sampublicering. Vid Karlstads universitet pågår också datainsamling, där jag fungerar som ”bollplank”, med fokus på organisering av upphandling i kommuner fokuserat på enheter inom bygg. Utgångspunkten är kopplingen mellan upphandling och motståndskraft hos kommunerna i relation till framtida utmaningar (såsom ett förändrat klimat, strävan efter hållbar utveckling och resiliens).

Som statsvetare, vad tycker du är mest intressant med upphandling? Jag har ett intresse av politisk styrning och organisering. Offentlig upphandling ökar i betydelse då en växande andel av den offentliga verksamheten bedrivs i icke-offentlig regi. Ur dessa perspektiv blir offentlig upphandling intressant och relevant för statsvetenskapen på många olika sätt. Ur ett styrningsperspektiv handlar det om det som ibland benämns som en trend från ”government” till ”governance”. Det vill säga en förändrad styrning som innefattar en intressant kombination av marknadsprinciper och byråkratiska regler. Upphandling innebär samtidigt en ny form av ”hård” statlig styrning genom regelverk, lagstiftning och ökade krav på kontroll (statens re-institutionalisering?). Ur ett organisatoriskt perspektiv är det intressant att se ökningen av enheter inom offentliga organisationer som är dedikerade till upphandling samt hur detta också innefattar en värderingsförskjutning från mer traditionella byråkratiska normer och värden i riktning mot mer marknadsmässig. Det är också intressant att studera vilka spänningar som uppstår mellan olika politiska/administrativa nivåer. Exempelvis mellan övernationella (EU) och nationella intressen och lokala intressen? Förhindrar nuvarande lagstiftning och regelverk en ”positiv” (lokalt definierad?) lokal utveckling på ett sätt som avgränsar det kommunala självstyret (genom att motverka anpassning till lokala mål och intressen)?

Slutligen, vad händer härnäst för dig i Procsibe? Nu när vi närmar oss slutfas kommer jag att delta i flera skrivprocesser med fokus på internationell vetenskaplig publicering.

Finansiering

Medverkande lärosäten